Euroish Eighties Ultimate Chart #106-110

 

EuroishEighties2Ursäkta att jag stör, men visst vore det trevligt med lite ”typ-euro” så här på sena måndagskvällen? Eller när du nu ser, läser och lyssnar på detta… Fast den här gången kan vi plocka bort ”typ” – här snackar vi 100% euro, från Italien, Spanien och Tyskland, och vi betar förutom de fem platserna på Topp 200, också av fyra placeringar på #BaraBästaLåtenFrånVarjeArtistTopp100 :)

 

110. Anthony’s Games – Sunshine love (#77)

- 110 - Anthony's GamesItalien (1985, RAM Productions)
M&T: M. Percali, R. Todesco
Prod: G. Maini, M. Percali, R. Todesco

”Anthony” heter egentligen Antonio Biolcati och hade här slagit sig ihop med producenterna Gigi Maini, Marius Percali och Raff Todesco. Du kan dessutom hitta honom bakom pseudonymen Anthony & Rose och på 70-talet i bandet Les Grillons, men det var i det här sammanhanget, med den här låten, som han gjorde ”intryck”.

Det här är en klassisk italolåt med en snygg melodislinga, en välartad hook och lite småsvajig sång – inget att klaga på med andra ord :)

 

 109. Duke Lake – Dance tonight (#76)

OLYMPUS DIGITAL CAMERAItalien (1985, Memory Records)
M&T: A. Gabelli
Prod: A. Zanni, S. Cundari

Hertig Sjöö träffade vi på plats 140, då med klassiska Do you från 1983. Det var hans debutsingel, och så vitt jag vet så var hans karriär varken särskilt effektiv eller långvarig, för här har vi hans tredje och sista singel, som släpptes två år senare.

Och med risk för att låta tjatig, men här är ännu en låt som jag i mitt huvud alltid hör med specialeffekterna från megamixen där jag hörde den först – och i det här fallet så vet jag att det handlar om Memory Records’ svar på Max Mix, kallad Mas Mix Que Nunca från 1986. Tveklöst en av mina favoriter bland alla fantastiska megamixar från den tiden. Dock lider ju faktiskt den här låten lite av att den i originalversion saknar de där effekterna, men – trots allt – det här är ett riktigt trevligt litet glädjepiller i 100% Zanni-Cundari-stil :)

 

108. David Lyme – Playboy (#75)

- 108 - David Lyme - PlayboySpanien (1986, Max Music)
M&T: J. Cubino
Prod: M. Dega, R. Gomez

Även David Lime…eller förlåt, Lyme ska det ju vara…har vi träffat på tidigare. Ja, faktiskt allra först i presentationen av listan – han belade ju plats 200 med sin Bye bye mi amor, vilket bl a bemöttes av kommentarer om att han förhoppningsvis skulle dyka upp igen, mycket högre upp! Ja, det får man väl ändå säga – nästan 100 placeringar högre hittar vi ju honom med denna troligen hans största hit. Men högre än så blir det inte – hur glad jag än blir av hans spanska solskens-italo, så har jag 107 låtar jag tycker bättre om. Typ :)

 

107. Linda Jo Rizzo – You’re my first, you’re my last

- 107 - Linda Jo RizzoTyskland (1986, ZYX Records)
M&T: A. Weindorf, L.Jo Rizzo
Prod: Fancy

Nämen minsann! Här har vi ju en till som vi träffade längre ner på listan! Men i Linda Jo Rizzo’s fall så kommer vi faktiskt träffa henne igen – ännu lite högre upp.

Ja, vi hade ju Modern Talkings You’re my heart, you’re my soul, Patty Ryans You’re my love, you’re my life, och så alltså den här. Jag tykcer det är lite synd att kreativiteten stannade där – var är You’re my highest, you’re my lowest? You’re my best, you’re my worst? Eller varför inte en klassisk You’re my fire, you’re my rain? :)

I vilket fall, det som skiljer den här från Modern Talkings och Patty Ryans You’re my-låtar är ju att här är det Fancy & Elvine (eller Manfred & Alfons som vi också kan kalla dem…) som ligger bakom. Och det hörde vi ju alldeles nyligen på plats 113 hur trevligt det blir då…

 

106. P Lion – Happy children (#74)

- 106 - P. Lion - Happy ChildrenItalien (1983, Discomagic)
M&T: P.Pelandi
Prod: D.Zambelli

Och så till sist över till en riktig klassiker! Men som jag redan nämnt flera gånger, så är jag väldigt oromantisk när det gäller de ’självklara klassikerna’ i den här listan. Jag skulle väl tro att den hör till de 10-20 mest populära och, som sagt, mest klassiska italolåtarna av alla, men i min värld hamnar den som synes som bäst strax utanför de hundra – och då är jag nog ändå ganska färgad av dess ’status’.

P. Lion förresten, heter egentligen Pietro Paolo Pelandi, och artistnamnet tog han från de tre P:na i sitt namn och att hans familjesymbol (?) var ett lejon. Så, då vet ni det. Förutom denna hans största hit, så nådde han även listorna med uppföljaren Dream, vilken dock inte lyckades kvala in på Topp 400 på min lista ;-)

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.