En liten godispåse med Apetrea, Book, Strömstedt och Poppe

Javisst, dags för en påse med gott och blandat igen, och i dagens konfektyr kan vi väl säga att det är en viss övervikt åt kuriosahållet – vi har en bortglömd Anna Book-singel, en engelsk (och bortglömd) Niklas Strömstedt-singelbaksida, en revykungs son, och vi har – inte minst – en riktigt bra synthpopsingel med en proggsnubbe…

Coste Apetrea – Sinnenas eldorado

(Apetrea)
1985, Sonet Grammofon
Producerad av Coste Apetrea

En ganska bortglömd lite radiosynthpop-pärla som jag tror att jag minns från Tracks. Eller rättare sagt, jag tror att jag minns att jag inte gillade den när den testades av Kaj, för den finns ingenstans på mina blandband. Shame on me, måste jag ju säga med 30 års distans – det här är som sagt ett riktigt trevligt litet stycke.

Coste Apetrea är kanske välkänd för många, men för mig är han mest bra ett namn som är lätt att känna igen :) Han är tydligen född i Falkenberg (minsann, där detta just nu skrivs…) och gick som 20-åring 1972 med i proggbandet Samla Mammas Manna. Det där är en era och en genre som går mig fullständigt förbi, så jag hoppar fram till det faktum att han i mitten av 80-talet börjar dyka upp som gitarrist och keyboardist i många popsammanhang som jag har desto bättre koll på – bl a åt Style, Double Fantasy och Bai Bang. Och dessutom släpper han alltså den här egensnickrade Adolphson & Falk-iga singeln. Den referensen är f ö inte helt tagen ur luften, eftersom jag kan läsa mig till att Coste samarbetade med A&F:s ’tredje’ medlem Greg Fitzpatrick på 70-talet…

B-sidan på Sinnenas eldorado heter f ö något så tidstypiskt som Datoriserad dansmusik, den kan du lyssna på här :)

Anna Book – Det finns mycket som man inte känner till

(L.Lindbom, M.Fredriksson)
1988, Lynx Records
Producerad av Dan Sundqvist

Ja, titeln säger egentligen allt. Det finns mycket man inte känner till, och det finns många som inte känner till den här. Det här med Anna Books karriär är ju intressant – jag vågar påstå att hon är ett av de första namnen som folk kommer att tänka på när man ska namedroppa ’typiska’ 80-talsartister, inte minst när det handlar om kategorin ”artister som alla minns, men ingen gillar…”

ABC är ju klassisk på många olika sätt, men därutöver? Jag gillar självklart en hel del, t ex Sandelin/Ekmanproducerade Ge mig en chans och Vem kan stoppa två hjärtan (som vi ju en gång körde introtävling med, minns du?) och jag tycker också att det Dr Alban-supportade albumet från 1996 är helt ok. Men så har vi också ’mellanspelen’ – 60-talscovern I go to pieces som jag skrev om här, Gessle-skrivna Namn och nummer, och så den här. Skriven av Lasse Lindbom och Marie Fredriksson och producerad av Dan Sundqvist (ex-Reeperbahn, och bl a producent för Jakob Hellmans enda album) är den ett led i det som skulle vara Anna Books steg mot en ’mogen’ stil. Ingen brydde sig…

Niklas Strömstedt – Another hand

(Strömstedt)
1983. EMI Svenska
Producerad av Lasse Lindbom

Av en tillfällighet, typ, så blir det mer Lasse Lindbom nu. Men allra mest blir det alltså Niklas Strömstedt, den inte helt obekante tredjedelen i GES…och lite annat ;) Han är ju för de allra flesta känd för den delen av karriären som startade med Sista morgonen, fortsatte med Om och kröntes av nämnda trio och deras fotbollshymn. Men, för de som är lite äldre än undertecknad, d v s de som har det tidiga 80-talet som utgångspunkt, så var han först den fagre långhårige gamängen i Måndagsbörsen. Typ.

Två album blev det under den delen av karriären, som följdes av mig veterligen det enda som den gode Niklas nånsin släppt på engelska. Jealousy och Another hand fanns på svenska (Äventyr och En annan hand) på albumet Andra äventyr, men släpptes alltså på singel med sikte på internationell framgång? Det här är ju inte riktigt ’beatbox.se-musik’, men jag tycker att den här B-sidan är melodisk Gessle-pop (fast han ju alltså inte skrivit den…) när den är som bäst. Men, ingen brydde sig…

Thomas Poppe – Father

(Poppe)
1988, Bozz
Producerad av Ulf Wahlberg

Till sist en singel av en herre vars efternamn förpliktigar, åtminstone om man har koll på den svenska komedi- och revyhistorien. Nils Poppe är en legendar i de sammanhangen, och sonen Thomas var på väg att gå i hans fotspår. Dock valde han efter några år tillsammans med sin far på Fredriksdalsteatern i Helsingborg att lämna skådespeleriet och istället satsa på musiken – allt för att slippa de ständiga jämförelserna.

Men nej, någon skivkarriär blev det inte av det. Han har tydligen under åren ägnat sig åt att vara kryssningsvärd, trubadur m m, men det hela började 1988 med en singel som nog i alla fall var tänkt att leda till något annat. I producentstolen hittar vi en av bloggens hjältar, Ulf Wahlberg, på gitarr en viss Jörgen Elofsson och i kören systrarna Idde och Irma Schultz. Med tanke på anledningen till att han lämnade skådespeleriet, så är det ju intressant att debutsingeln hette Father, men…ingen brydde sig…