Bra och ganska nytt – 161107

 

Ska vi se om vi kan blåsa igång bloggandet lite igen då? Ni som följer Beatbox.se på Facebook märker ju inte av någon direkt stiltje, men om du håller dig till att ”bara” hänga här på bloggen så kan jag tänka mig att du undrar hur det egentligen står till…

Som sagt, på Facebooksidan har jag delat en del nytt på sistone, men jag tänkte sammanfatta lite av vad jag tycker är kul att uppmärksamma även här. Det blir ett gäng, så här är först en lista på vad du hittar längre ner ;-)

  • Knight$ – What’s Your Poison EP
  • Daily Planet – Set Me Free
  • State Of Art – Dreams Factory [Album]
  • Obsession Of Time – Time And Space EP
  • I Am Nova – Touch Her Hips
  • Cristal Snow – Ridin’ The Storm
  • Pophjärtat – Sista dansen
  • Nira K – 1994
  • Lejon – Allt som vi var
  • Brita Kristina – The Wall

 

knightsKnight$ – What’s Your Poison

Min favorit just nu! Brittiske James Knight har bl a ett förflutet i Scarlet Soho och är just nu också aktuell som sångare i 80-talsikonerna Boytronic’s senaste inkarnation, men ”vid sidan av” så har han också slipat klorna för en glimrande debut i eget namn.

EP:n med samma namn som den här första aptitretaren kommer den 18/11 och en av de starkaste känslor jag får när jag lyssnar på den, är att den är alldeles för kort! Vill ha mer av detta blippande, studsande och glädjespridande koncept. Pure 80’s Love! Har dessutom hört att Knight$ är minst lika smittande på scen, och det gör en ju ännu mer nyfiken och sugen på mer…

Här är EP:n på Bandcamp >>

[wpdevart_youtube]RBZgKfOvMPI[/wpdevart_youtube]

dailyplanetDaily Planet – Set Me Free

Återkomsten för herrarna Jarmo Ollila och Johan Baeckström häromåret verkar vara beständig. Sedan sist så har den senare bl a släppt ett album (ett helgrymt sådant) i eget namn och båda kommer om någon vecka att stå på scen i samband med Progress 12 i Göteborg, men inte tillsammans. Men, oavsett, för några veckor sedan kom alltså en ny singel med deras gemensamma ”90-talsprojekt” Daily Planet. Den släpptes för övrigt begränsad upplaga på USB-sticka, ett koncept som kanske är framtidens fysiska release? Riktigt bra är detta i alla fall, klassisk synthpop i bästa skrud.

Här är singeln på Spotify >>

[wpdevart_youtube]Ng_toTCuyxM[/wpdevart_youtube]

 

rgr1202-start-lp-front-low-e1473701091867State Of Art – Dreams Factory

Vi lämnar Sverige och tar oss an en italiensk akt som i varje fall jag inte hade hört talas om tidigare, trots att de (om jag fattat rätt) redan existerade i början av 80-talet och i modern tid släppte ett album även 2011.

I den här konstellationen av italienska gentlemän så sticker naturligtvis Fred Ventura ut – ett av namnen från Beat Box-svängen som tveklöst verkar vara den från den eran som i högsta grad har ”överlevt” och är minst lika produktiv nu som då. Vi hör honom inom kort som duettpartner på ItaLoves nya singel, men redan hör vi honom alltså i State Of Art.

Svårdefinerad genre på detta, men låt mig hitta på ”new-wave-disco” i detta nu ;-) Förra skivan At Work från 2011 lät ruggigt mycket Duran Duran, men den här är…ja, som sagt…”svårdefinierat svängig” :) Den nedan länkade Spotify-versionen av albumet är f ö en exklusiv nordisk edition med extra remixer, vill du ha det ordinarie albumet på CD och vinyl, så hittar du det här.

 

obsession-of-timeObsession Of Time – Time and Space

Ännu en svensk synthpopakt ”från förr” som fått nytt liv i modern tid. Andreas Ohlsson, Jane Jarl och Fredrik Frostengren utgör Obsession Of Time, som jag skrev om i vintras när de just släppt debut-EP:n Time For Reflection. ”Debut”, trots att bandet alltså startade redan under det sena 80-talet i östra delarna av Skåne.

Nu har de släppt ifrån sig ytterligare en EP, med låtar som skrevs under perioden 1988-1990, och som nu har paketerats i ett ”uppdaterat klassiskt” format. Snygg synthpop med ett genomgående tema, och för dig som är sugen på att avnjuta dem live så kommer de både att återfinnas på nattklubben Tages i Landskrona den 18/11 och som förband till självaste Lustans Lakejer på KB i Malmö den 17/12.

Obsession Of Time på Bandcamp >>

 

iamnovaI Am Nova – Touch Her Hips

Nu dags för något som vid första anblicken kanske inte ”passar in” på Beatbox.se, men vänta lite – det gör det ju! Jag har som bekant (?) en inbyggd spärr när det kommer till band och akter med indieprofil och som ger mig vibbar av allvarliga unga män med gitarrer och som älskas av såväl ”gamla skolans” rockskribenter som hipster-stinna popbloggare.

Därför har jag i ärlighetens namn aldrig givit Falkenbergarna Carl-Oscar Andersson och Jonathan Larsson någon chans. Detta trots att jag sett och hört deras I Am Nova figurera i allsköns sammanhang här hemma. Nu har jag förstått att de är på väg (redan har?) nått mycket längre än så, och ”till sist” gav jag med mig och lånade ett öra till deras senaste singel. Och tänkte ”-Aj då, jag kanske inte borde vara så fördomsfull och snabb med att placera artister i fack…”. Touch Her Hips är en 80-talsdoftande stunsig poppärla med referenser till t ex Duran Duran, och inte minst till Madness (åtminstone i refrängen). Jag gillar den här, och jag gillar den mer och mer för varje gång jag hör den. Förlåt…

”Touch Her Hips” på Spotify >>

[wpdevart_youtube]p_yvq9huRf4[/wpdevart_youtube]

 

cristal-snowCristal Snow – Ridin’ The Storm

Finske Cristal Snow är en artist jag gärna återkommer till, även om hans releaser inte alltid är jättespännande. Han har numera tonat ner sin tidigare ganska hårdstajlade androgyna image, vilket är lite synd. Dessutom kunde han tyvärr inte leverera sin grymma Love is blind på scen i UMK (den finska motsvarigheten till Melodifestivalen) tidigare i år, men det får vara det sista negativa jag säger om honom nu ;-)

Den sista tiden har han släppt ifrån sig ett gäng låtar på Spotify, vilket jag misstänker varslar om en kommande albumrelease. Bäst av dem är Die Hard och den första, Ridin’ The Storm, som också fått en video med starkt budskap.

Cristal Snow på Spotify >>

[wpdevart_youtube]TN-y4i1lJik[/wpdevart_youtube]

pophjartatPophjärtat – Sista dansen

Pophjärtat består av singer/songwritern Michaela Stridbeck och producenten Gustav Afsahi, och här snackar vi något som väl med mina mått mätt får anses vara avsevärt ”modernare”. De menar själva att deras sound ”bygger på att sätta Michaelas sköra, mänskliga röst framför en armé av känslokalla maskiner. Vi utgår från något väldigt organiskt och kapslar in det i elektronik.” Sounds fine to me :) Sista dansen är deras femte singel, och skiljer sig en aning från de tidigare. Jag gillar denna, men jag tycker att du också ska kolla upp deras tidigare alster om du inte gjort det. ”Sista dansen” på Spotify >>

 

nira-kNira K – 1994

Hennes förra singel 13 år håller jag fortfarande som en av årets allra bästa låtar. Lyssnar på den nu medan jag skriver detta, och den är verkligen helt grym. Nya 1994 är inte lika självklart ”jag”, men känns å andra sidan mer som att den skulle kunna tilltala folk som inte har fastnat lika mycket i 80-talet som undertecknad. Icke desto mindre tycker jag att Nira K är en av landets mest intressanta nykomlingar, och jag ser fram emot att höra mer ifrån henne. ”1994” på Spotify >>

 

lejon-allt-som-vi-var-351x185Lejon – Allt som vi var

Andra låten i den här rundan som klockar in på ungefär två och en halv minut (Den första var I Am Nova’s låt). Ovanligt koncis leverans av ett popformat med andra ord. Och just den här är ovanlig även på andra sätt, inte minst med tanke på att medlemmarna i denna nya Stockholmsduo väljer att vara helt anonyma – i dessa tider är det ju sällan man råkar på nya artister som INTE vill syns. All heder åt Lejon, och så hoppas vi att denna lilla synthpopdänga är ett av många kommande smakprov på deras sparsmakade, och som sagt koncisa, popkonst. ”Allt som vi var” på Spotify >>

 

 

britakristinaBrita Kristina – The Wall

Och så till sist då, en artist som i likhet med Pophjärtat har kopplingar till den norrländska solkusten. I Pophjärtats fall vet jag att de åtminstone träffades i Piteå, och Brita Kristina verkar också höra hemma där (om jag inte är helt ute och cyklar). Den här tjejen har tidigare släppt ett album, ett gäng singlar och ytterligare ett gäng låtar via Soundcloud, och hennes paroll är ”It’s all about the 80’s and to create epic songs.”. Behöver vi säga mer än så? :-) The Wall är hennes senaste singel (fast också hennes första, i en tidigare version från 2012), och jag tipsar också gärna om fjolårets Neon Lights.

Brita Kristina på Spotify >>

[wpdevart_youtube]W5LL_bm7SDU[/wpdevart_youtube]

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.