Dagens utvalda

Denna dag 1998 avlider Johann Hölzel, som vi ju känner som Falco, två veckor före sin 41-årsdag, när hans Mitsubishi Pajero kolliderar med en buss i Dominikanska republiken, där han bodde sedan knappa tio år tillbaka. Han hade just, efter ett antal års frånvaro från scenen, börjat planera för en comeback, men av det blev alltså intet – förutom då det postumt utgivna albumet Out Of The Dark (Into The Light), som blev en stor framgång, åtminstone hemma i Österrike. För där, där är han en legend.

Hölzel har beskrivits som en komplex personlighet och svår att arbeta med. Dessutom hade han problem med både alkohol och droger. Men, österrikarna är som sagt stolta över sin Falco, exempelvis finns det en stående bordsreservation åt honom på restaurangen Marchfelderhof i Wien och i den lilla staden Gars am Kamp står han staty.

Han var också den första österrikiska artisten som toppade listorna i England och USA då Rock Me Amadeus lyckades med detta under våren 1986. I USA är han fortfarande ensam om den bedriften, och Rock Me… är också den enda låten på tyska som toppat Billboard Hot 100.

I Sverige hade han en kort tid i rampljuset, med fyra låtar på Trackslistans medaljplatser (varav tre ettor, Rock Me Amadeus, Jeanny, Coming Home – Jeanny Pt.2 – One Year Later) under ett drygt års tid (augusti 1985-november 1986). Min favorit var dock, såklart, låten som ”bara” blev trea.

Nedslag i kulturhistorien

1961 | Melodifestival med sedvanliga krusiduller

Finalen i Melodifestivalen (eller Eurovisionsschlagern – svensk final) hölls på Cirkus i Stockholm. Tidigare års semifinaler hade slopats, och istället tävlade helt enkelt fem låtar, utan krusiduller. Eller jo, lite krusiduller var det ju, med dagens mått mätt. På den tiden var det ju verkligen en MELODI-festival och därför framfördes alla låtarna två gånger, av olika artister. Vann gjorde April, april, i tävlingen framförd av Gunnar Wiklund och Siw Malmkvist, men det var ju som bekant Lill-Babs som visslandes fick ta låten till Eurovision Song Contest i Cannes – och till svenska folkets hjärtan.

1982 | The J Geils band toppar både album- och singellistan i USA

The J Geils Band inleder en sex veckor lång sejour på den amerikanska singellistan med Centerfold. Samma dag går de också upp i topp på albumlistan med Freeze Frame, där de stannar i fyra veckor.

1982 | Kraftwerk #1 i England

Jag använder många olika källor för att sammanställa dessa #OnThisDay-inlägg, och självklart är Wikipedia en av dem. Där har jag nu dock hittat ett ”allvarligt” fel. Där står nämligen att Kraftwerk blir första tyska artist att toppa den brittiska singellistan i och med att singeln The Model / Computer Love tar klivet till #1, vilket den alltså gör 6 februari 1982. Det må så vara att Kraftwerk upplevs väldigt mycket mer tyska än Boney M, men faktum är ju att Frank Farians projekt toppade i England hela två gånger 1978, både med Rivers of Babylon och Mary’s Boy Child (Oh My Lord).

2014 | Smells Like Teen Spirit utses till tidernas bästa låt

Jag tänkte en gång för alla bevisa att jag är en tillåtande musiknörd. Hur mycket jag än må ogilla vissa artister, låtar och företeelser så ska de såklart ändå ha en plats i mina #OnThisDay-sammanställningar. Här är det ultimata beviset på detta, de som känner mig vet att jag ser Nirvana’s signaturmelodi som en symbol för när ”allt” gick fel med musikbranschen. Men, det är ju ändå ett faktum att inte alla håller med mig – denna dag 2014 utsågs ju nämligen Smells Like Teen Spirit till ”the greatest song of all time” av den brittiska musiktidningen New Musical Express (NME). Ok, men hur löd resten av topp 5 då? Så här: #2 Joy Division Love will Tear Us Apart, #3 Donna Summer I Feel Love, #4 The Smiths How Soon Is Now?, #5 The Strokes Last Nite.

2010 | Svenskskrivna MGP-vinnare i både Danmark och Norge

Ja, både i Danmark och Norge heter ju uttagstävlingen Melodi Grand Prix, så rubriken gick att skriva så 🙂 I Danmark vanns det hela av In a Moment Like This, skriven av det svenska superteamet Thomas G:son (15 ESC-bidrag), Henrik Sethsson och Erik Bernholm, och framförd av Tomas och Christina i Chanée & N’evergreen (ESC #4). Låten hade skickats in till svenska Melodifestivalen flera gånger, bland annat just 2010, men följdaktligen ratats av urvalsjuryn.  I den s k Superfinalen vann den över Bryan Rice och Breathing.

I Norge blev det alltså också ett, i alla fall delvis, svenskskrivet bidrag som tog hem segern, My Heart Is Yours, skriven av Fredrik Kempe och Hanne Sørvaag, och framförd av Didrik Solli-Tangen. Eftersom Norge, efter Alexander Rybaks seger året innan, stod som värd för ESC 2010, så var han direktkvalificerad till finalen, och väl där räckte han till en 20:e plats (av 25).  I min värld hade hellre tvåan Don’t Wanna Lose You Again med A1 fått vinna, men bandets brittiske sångare Ben Adams fick ju chansen att representera Norge i ESC till sist ändå – 2022 när han utgjorde den hemliga duon Subwoolfer tillsammans med Gaute Ormåsen (som för övrigt också var med i MGP 2010, utslagen i Andra Chansen).

2020 | Grammisvinnarens framtidsvision slog fel

Årets Grammisgala hölls i Annexet i Stockholm. Och visst är det något nästan lite högtidligt med de här arrangemangen som faktiskt hanns med i början av 2020, innan världen stannade. Molly Sandén blev både Årets Artist och Årets Pop – och Årets Album blev hennes Det bästa kanske inte hänt än. En intressant titel, med tanke på vad som väntade bara några veckor senare…

Dagens utvalda Tracksfloppar

På dagen tio år innan han omkom i en bilolycka (se ovan), den 6 februari 1988, så testades Falco till Trackslistan med Body Next To Body. Känns ju nästan ännu värre då att han inte röstades in! Dessutom var han ju inte ensam på den här låten, han hade ju sällskap av den gudabenådade sångerskan (nåja…) Brigitte Nielsen, som vid det laget eventuellt var mer känd som skurk i Snuten i Hollywood II och för att nyss ha skilt sig från Sylvester Stallone.

I programmet den 6 februari 1993 spelades australiska Indecent Obsession med grymma Whispers In The Dark, hämtad från deras minst lika grymma andra album Indio, men släppt på singel endast i Europa. Dock  förstod aldrig Europa, eller Sverige i synnerhet, just hur grymma det här bandet var. Den här låten blev dock sjua i Frankrike, som i praktiken deras enda europeiska singelframgång.

Vi tar en till. Hämtad från programmet den 6 februari 2010 är Sonic Syndicate Burn This City. Hård och melodisk metalcore härifrån Falkenberg, dock med brittiske Nathan James Biggs som sångare från och med just den här releasen.

Några födelsedagar, helt enkelt

1945 – Bob Marley (d.1981), reggaelegend, helt enkelt.

1946 – Claes af Geijerstam, Clabbe helt enkelt. Vid elva års ålder var han sopran i samma gosskör som Ola Håkansson, och på den vägen är det. Här live från 1980.

1950 – Natalie Cole (d.2015), helt enkelt amerikansk sångerska och dotter till Nat King Cole.

1962 – Axl Rose. Frontfigur i Guns’n’Roses. Inte helt enkelt numera…

1966 – Rick Astley. He will NEVER give you up. Helt enkelt.

Några avlidna

1998 – Falco (f.1957), se ovan

1998 – Carl Wilson (f.1946), gitarrist och sångare i The Beach Boys. Han sjöng, helt enkelt, lead på bl a God Only Knows, Good Vibrations och I Can Hear Music.

2011 – Gary Moore (f.1952). Gitarrlegend. Helt enkelt.