#OnThisDay 10.02 – ESC: Nordiska finaler & svenska deltävlingar
Den 10 februari har genom åren bl a givit oss nordiska ”Mellofinaler” i Norge (1979, 2007), Island (1990), Danmark (2007, 2018) och Finland (2024). Så, let’s go!
1979 | Norge
Och då börjar vi såklart längst bak i historien, ivf så långt bak som jag valt att gå. Vinnare i den norska finalen på 70-talets sista år var Anita Skorgan som då fick representera sitt hemland för andra gången, första gången var två år tidigare, 1977 med Casanova. Den gången blev hon #14 av 18 deltagande länder, med Oliver som årets låt hette nådde hon 11:e plats (av 19) så snäppet bättre får man ju säga. I den nationella finalen återfanns bl a också namnkunniga sångerskor som Inger-Lise Rypdal och Hanne Krogh (Bobbysocks).
1990 | Island
Jag ska ju villigt erkänna hur ytterst begränsat bevandrad jag är när det gäller Island och deras populärmusik. Ibland dyker det ju upp grejer därifrån som man noterar och till och med gillar, och inte sällan har de levererat riktigt bra bidrag i Eurovision Song Contest, men jag vet inte mer än det. Det liksom uppenbara. Så, när jag nu gick in på eurovisionworld.com för att komplettera de nordiska finalerna så att faktiskt alla de nordiska länderna täcks in, så vet jag inte riktigt vad som väntar. Men jag inser snabbt att det här blir kul 🙂
Den 10 februari 1990 var det dags att för femte gången välja isländsk representation i ESC (ja, Island debuterade ju så sent som 1986) och nu slog man minsann på stort med sin Söngvakeppni Sjónvarpsins – med två semifinaler och en final. Mig veterligen var det ingen annan som höll på med sånt redan så tidigt? Rätta mig gärna, kära schlagernördvänner! Jag har nu snabbspolat mig igenom åtminstone finalbidragen och jädrar så oförargligt och gott om breda leenden! Det var tider det 🙂 Slutsegrare blev i alla fall Sigríður Beinteinsdóttir och Grétar Örvarsson med låten Eitt lag enn, som ju minsann skulle komma att nå så högt som en fjärdeplats i ESC. Då kallade de sig dock för Stjórnin, något lättare att stava.
Tvåan då? DEN har du inte koll på, erkänn! Och gissa var jag fick det där med ”breda leenden” ifrån 😉 Här är jätteglada Helga Möller och Eitt litið lag
2007 | Norge
Och så tar vi oss raskt fram 17 år i tiden, till 2007 då det arrangerades Melodi Grand Prix i både Norge och Danmark. I Norge beslutade man sig att rösta fram Thomas G:sons Ven a bailar conmigo med Guri Schanke istället för tvåan, samme G:sons Rocket Ride med Jannicke Abrahamsen. Helt obegripligt enligt mig, men ganska kul att Skövde-schlagern dominerade norska MGP så starkt 🙂
2007 | Danmark
Som sagt, även i Danmark valde man ESC-representant denna kväll för 19 år sedan – och där blev det en överraskande vinnare. Efter att ha blivit utslagen i semin, men sedan ha fått 60% av rösterna i en s k Wildcard Selection där radiolyssnarna fick rösta för att ge de utslagna låtarna en ny chans, så stod DQ (Peter Andersen) och låten Drama Queen till sist även som slutsegrare (med enbart tior och tolvor från samtliga regioner med telefonröstare). Ett lysande val tycker jag, men väl på plats i Helsingfors och Eurovision Song Contest, så räckte det bara till en 19:e plats i första semifinalen. Nedan ser vi vinnarframförandet i Melodi Grand Prix.
På 6:e plats placerade sig där comebackande Me & My (Dub-i-Dub, 1995) med Two Are Stronger Than One. Enligt mig en riktigt bra låt som tveklöst var värd ett bättre öde.
2018 | Danmark
2018 års upplaga av danska Melodi Grand Prix arrangerades i Ålborg och som vanligt alltså i form av en endaste finalkväll, utan krusiduller. Resultatet avgjordes av 50% telefonröster och 50% ”fan jury” och de båda grupperna var överens om att kvällens bästa var Jonas Flodager Rasmussen och hans Higher Ground, skriven av svenska Karl Eurén och Niclas Arn. Och jag har inga som helst synpunkter på det, inget av de andra bidragen var i närheten av samma nivå – och den höll ju faktiskt så bra som till en nionde plats på ESC i Lissabon.
2024 | Finland
Med självförtroendet på topp efter framgångarna för Käärijä i Eurovision 2023, så tänkte Finland att det var en bra idé att fortsätta på humorspåret och med nummer som folk inte glömmer i första taget. Samma tanke behöll man ju som bekant även 2025 med Erika Vikman, så ja, en snubbe i för små jeansshorts 2024 under namnet Windows95man var ju helt tydligt 100% i linje med hur Finland numera vill se ut i Eurovision Song Contest. Själv tyckte jag redan att det var en gång för mycket i och med denna, även om låten i sig är ganska bra.
Jag fattar grejen, men OM man nu kunde få önska sig att det hela återigen handlade om musik och inte bara show, så hade ju Cyan Kicks haft den självklara vinnaren. Eller?
