1980

För första gången någonsin bestod Top 5 på US Country Chart av endast kvinnliga artister. Crystal Gayle var #1 med It’s Like We Never Said Goodbye, följd av Dottie West, Debbie Boone, Emmylou Harris och Tammy Wynette.

 

Samtidigt i nederländska Haag genomförs den 25:e upplagan av Eurovision Song Contest, vilken på nåt sätt kan sägas ha inlett en ny era för tävlingen. Det finns ju liksom en tid före Johnny Logan, och en med Johnny Logan. Den Australien-födde Logan representerade sina föräldrars födelseland och tog hem Irlands andra ESC-seger (första var 1970), och den första sedan 1966 av en manlig soloartist. Personligen är detta mitt första ESC-minne, även om jag inte vet om jag faktiskt såg själva sändningen. Jag ÄLSKADE dock What’s Another Year och har fått berättat för mig att kanske mina första svordomar yppades när 8,5-årige Niclas upprepade gånger missade att spela in den från radio med sin lilla kassettbandspelare…

 

Tvåa blev tyska Katja Ebstein som vi här ses framföra sin Theater på tysk TV några veckor tidigare.

 

Överhuvudtaget känns det som att förhållandevis många av årets bidrag blev ganska stora hits, som fick ett liv även efter och utanför tävlingen – inte minst Italiens sexa Non so che darei med Alan Sorrenti, som ju t ex dök upp på engelska med honom själv (If You Need Me Now) och på svenska med olika dansband (Om du stannar kvar).

 


1986

George Michael låg etta på den brittiska singellistan med A Different Corner, hans andra soloetta (första var ju Careless Whisper). Michael blev därmed den första soloartisten att nå förstaplatsen i UK med sina två första släpp. Låten blev även den andra singelettan någonsin (efter Stevie Wonders I Just Called To Say I Love You) som både skrevs, framfördes, producerades och sjöngs av en och samma person.

 

…och i USA låg Prince bakom både ettan och tvåan på singellistan. I topp låg han under eget namn tillsammans med The Revolution och tvåan, The Bangles Manic Monday, hade han ju skrivit under pseudonymen ”Christopher”.

 


1997

#DagensTracks

Ovanligt nog så kördes inga Tracksprogram detta datum tidigare än 1997, tänk vad man med detta lär sig om helt ovidkommande saker 🙂 Stephen Simmonds och Lisa Nilsson är kvar i topp med Tears Never Dry, medan Gessle (formellt utan förnamn den gången) går rakt in på andra plats med sin första solosingel på engelska.

 

Ingen listlycka för Tito Jacksons tre söner (d v s Michael Jacksons brorsöner) Taj, Taryll och TJ som utgjorde gruppen 3T, vilka hade en kort stund i rampljuset, främst i Europa, under några år i mitten 90-talet. Sista hiten Gotta Be You, skriven och producerad av Denniz Pop och Max Martin samt Herbie Chrichlow (som också själv är med i låten), låter väl ärligt talat som en restprodukt från Cheirons skaparstuga…

 

Jag minns att jag delade videon till Lisa Lindeberghs I’d Rather Be With You, i samband med att den floppade på Tracks. Tyvärr finns ingen video till No One Like You, men det är likväl för mig helt obegripligt att hon inte fick några hits. I eget namn ska sägas, för senare fick hon en hel del framgångar som låtskrivare, främst i Frankrike.

 


1998

Robbie Williams är ny etta på brittiska albumlistan med sin debut Life Thru A Lens, som totalt skulle komma att ligga 218 veckor på listan…

 


2002

Jeepster av T-Rex blev första låten att identifieras av Shazam, i en förlanseringsversion av tjänsten, som då krävde att användaren ringde ett telefonnummer för att sedan få ett sms med låtens namn.

 


2020

Michael Ball och Kapten Sir Tom Moore går upp i topp av den brittiska singellistan med sin version av You’ll Never Walk Alone. Det innebar att Sir Moore satte ett svårslaget (?) rekord som den äldsta personen att toppa listan, eftersom han skulle fylla 100 år bara sex dagar senare. Vilket han alltså sedan gjorde, som etta. Låten spelades in mitt under covid-19 för att samla in pengar till Storbritanniens NHS Charities Together.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *