#OnThisDay | 27.04

1963

Little Peggy March blev den yngsta kvinnliga artisten att toppa USA-listan i och med att hon inledde en treveckorsperiod på förstaplatsen med I Will Follow Him. Hon var 15 år, 1 månad och 13 dagar ung.

1984

Biopremiär för Two of a Kind med John Travolta och Olivia Newton-John i huvudrollerna, ännu en film jag inte kan minnas att jag har sett, men har lyssnat desto mer på filmmusiken. Filmen beskrivs på Wikipedia som ett ”romantic fantasy crime comedy-drama”, vilket ju onekligen gör en lite nyfiken. Vad ÄR det? 🙂 Soundtracket då? Ja, bland annat innehåller det Newton-Johns hitsingel Twist of Fate, men även grymma låtar av Journey, Patti Austin och inte minst en annan grym Newton-John-dänga; Livin’ In Desperate Times

1985

#DagensTracks

Nolan Thomas Yo Little Brother är ny etta, upp från femteplats, och där bakom följer Chicago och USA For Africa. Högsta nykomling på #8 är en okänd Stockholmsgrupp som snart kommer att toppa listan…

Boy Georges gamla rumskompis Marilyn är en artist som jag aldrig har fördjupat mig i, utan minns mest bilder från OKEJ och skivomslag från allehanda sammanhang. Tror dock att det är dags för det nu, den här Tracksfloppen är ju inte alls dum, men jag verkar ha valt bort att spela in den när det begav sig, eftersom jag inte alls kände igen den nu…

Brittiske Belouis Some beskrev att hans hitsingel Imagination handlade om ”a British man’s encounter with an extremely self-indulgent American woman” och att den ”expresses the conflict between reality and dreams”. Återigen, man blir ju lite nyfiken – i det här fallet på vilka erfarenheter den god Neville (som han egentligen heter) hade med sig in i det låtskrivandet…

Jag kan inte påstå att jag har vetenskaplig grund för mitt påstående, men det känns som att Kim Wilde inte var hetast på listorna under de här åren i mitten av 80-talet? Svårt att förstå eftersom att hon ju borde vara hetast på alla listor när som helst 😉 Rage To Love, som var tredje och sista singel från Teases & Dares, blev iofs hennes första Topp 20-hit i hemlandet på flera år, men här i Sverige var det ju tvärtom – de två föregående T&D-singlarna The Second Time och The Touch var ju hits här, men inte denna…

Angående svenska duon Moby Dick saxar jag från mitt eget inlägg 2013. ”De släppte totalt sex stycken singlar under åren 1985-1990, men inget album. Bandet bestod av Carl-Fredrik (Charlie) Häggqvist och Roland Ebert och var en fortsättning på det band som från början kallade sig Roland & The Flying Albatross Band, senare förkortat till Ratfab. Men, som sagt, som Moby Dick gjorde de i alla fall små avtryck i skivhyllorna, och deras sista singel ”Varje gång jag blundar” släpptes t o m på ”stora” Sonet, där f ö Charlies pappa var chef…”

My Dreams Are Clear var den första i deras som sagt sex singlar stora katalog.

1991

#DagensTracks

Ännu ingen ”förändringens vind” på förstaplatsen där Scorpions ligger kvar…med Wind Of Change 😉 Nykomling rakt in på andraplats är Chesney Hawkes med hjälp av Nik Kershaw.

Tjejgänget från Falun, som en gång startade som Trollrock, får ju krasst anses vara ett one-hit-wonder i den vanliga världen. För oss andra så finns det ju åtminstone två hela album med tillhörande singlar att njuta av. Tänk så mycket rikare livet blir som nörd 🙂 Det här blev den sista singeln.

You Got The Love med The Source featuring Candi Staton är verkligen som en katt med obegränsat antal liv och att ens försöka täcka in och redogöra för alla dess inkarnationer är inget jag tänker ge mig på här och nu. Originalversionen som släpptes 1986 är en soulig discogospel som nådde #95 på Englandslistan. En a cappella version av Statons sång cirkulerade bland DJ’s och några år senare ”uppgraderades” en av alla bootlegs till en officiell release. Sångspåret hade där mixats ihop med en instrumentalversion av Frankie Knuckles Your Love och det är den, The Original Bootleg Mix, som spelades i Tracks denna dag och nådde #4 på Englandslistan. Att låten sedan dök upp igen 1997, i nya versioner, och blev en ÄNNU större hit, det tar vi eventuellt en annan gång. In på Trackslistan tog den sig i varje fall inte alls. Ingen gång.

Electronic, ”superduon” bestående av Bernard Sumner från New Order och Johnny Marr från The Smiths var en succé, ”över hela världen” läser jag. Men nej, på Trackslistan platsade tydligen inte briljanta Get The Message.

1996

#DagensTracks

Visst var detta första gången i Trackslistans historia som vi hittar instrumentala låtar i toppen? Till och med på de två högsta placeringarna! Ny etta är Robert Miles med Children och ny tvåa är Mark Snow med temat från X Files. Den senare är dessutom ny på #14 i en dansvänligare version med DJ Dado. Nämnde jag att den där serien var rätt populär? Högsta nykomling var annars ett tyskt one-hit-wonder som sjöng om ett citronträd.

Vad hittar vi då bland flopparna denna dag för 30 år sedan? Tja, till exempel den här pärlan. Och då menar jag verkligen PÄRLA! Att kalla Daybehavior för Sveriges svar på Saint Etienne, åtminstone just på den här låten, är väl inte fel? Jag älskade denna, men det gjorde såklart inte tillräckligt stor andel av Tracksröstarna…

Och ännu mera brittisk pop (ja, även om Daybehavior var svenska, men ändå…) anno 1996. Även The Beloved var ytterst välkomna i den tiden. Kanske ingen av deras bättre låtar, men ändå…

Några födelsedagar

1988 – Lizzo (Melissa Vivianne Jefferson)

1959 – Sheena Easton

1951 – Paul ”Ace” Frehley (d.2025)

1948 – Kate Pierson, The B-52’s

1947 – Ann Peebles, mest känd för hiten I Can’t Stand The Rain, men 1973 gjorde hon även originalet till den här, som ju Paul Young hade en hit med tio år senare.