#OnThisDay | 09.05 – Beatbox.se

1970

The Guess Who inledde en tre veckor lång period som etta på den amerikanska singellistan med American Woman. Det var gruppens sjätte topp 30-hit i USA och deras enda listetta. Låten kom till av en slump när gitarristen Randy Bachman spelade ett tungt riff på scenen efter att ha haft av en sträng, varpå de andra medlemmarna hängde på i jammet. Ett fan i publiken, som hade spelat in konserten på band, överlämnade inspelningen till gruppen efter showen, och de utvecklade den sedan till en färdig låt.

1987

Starship inledde en fyra veckor lång period som etta på den brittiska singellistan med Nothing’s Gonna Stop Us Now, skriven av Albert Hammond och Diane Warren. Vid (endast) 48 års ålder blev huvudsångerskan Grace Slick därmed den äldsta kvinnan att nå förstaplatsen på den brittiska listan (ett rekord som senare slogs av Cher 1999, då hon var 52 när Believe gick upp i topp).

#DagensTracks

Madonna stannar kvar på sin vackra ö som #1 ännu en vecka. Närmast bakom henne är det lugnt, men på platserna 6 och 7 hittar vi två som kliver in på topp 10. Peter Wolf som #6 och Syskonen Glenmark som #7 (upp från #13)

Michael Cretu och Tissy Thiers, båda med ett förflutet i Moti Special, bestämde sig för att fortsätta samarbeta och formaterade sig själva som Cretu & Thiers. Ett fantastiskt album med tillhörande singlar blev det, men allra först ut, och inte med senare på albumet, var deras asbraiga cover på School’s Out.

Tysk Alice Cooper-cover var inget för Tracksröstarna, och tydligen inte heller den nya singeln med Dead Or Alive, som ju ändå (väl?) var ganska poppis vid den här tiden? Hooked On Love var ju i och för sig svagare än de förgående singlarna, men ändå…

Fine Young Cannibals, å andra sidan, hade det stora genombrottet framför sig. Dock har jag själv alltid föredragit som de lät vid den här tiden, och Ever Fallen in Love är eoner bättre än She Drives Me Crazy.

På listan har vi Den Harrow och Sandra från ”kontinenten”, samt Stock-Aitken-Waterman’s Mel & Kim och Mandy Smith, men visst hade man kunnat önska sig ÄNNU mer europop? Baila Bolero med Fun Fun Fun var en stor personlig favorit för mig, men inte för tillräckligt många andra. Och om Fun Fun säger vi, smått inspirerade av SVT:s Bullen. ”-Det är inte artisterna som medverkar i filmen som faktiskt sjunger…” 😉

Ännu mer kontinental kvalitet som missade listan. Men, i ärlighetens namn, just den här singeln med Fancy har jag aldrig riktigt förstått. Dels är den ovanligt obra för att vara honom, och dessutom finns inga som helst videoklipp av låten, så han kan inte ha promotat den överhuvudtaget, ens i tysk TV? Däremot finns många med Latin Fire, en singel som aldrig ens kom till Sverige….

Och så avslutar vi genomgången av dagens Tracksfloppar med ytterligare en ”stillbildsvideo” . Svenska Stallion släppte några singlar och ett album, nära kopplat till Alpha Records.

#DagensESC

Denna kväll i Bryssel blir Australien-födde irlänningen Johnny Logan historisk, i och med att han för andra gången vinner Eurovision Song Contest. Efter tävlingen blev vinnarlåten Hold Me Now (såklart) etta i Irland, men sen stannade den som #2 i England, Tyskland, Norge och Sverige – i de flesta fall hindrad att nå toppen av Witney Houstons I Wanna Dance (With Somebody).

Det var ju dessutom inte bara Logan som upprepade sin ESC-placering. Även tyska Wind gjorde så, när de liksom 1985 blev tvåa för Tyskland.

Och på tal om hits, förresten. Italiens tredjeplacerade Umberto Tozzi & Raf med Gente di mare blev ju också en topp 10-hit runtom i Europa (bl a #6 i Sverige). Ett bra år för europeiska schlagerhits!

Sverige då? Tja, det mest intressanta med Lotta Engbergs 12:e placerade låt är ju som bekant att den p g a reklamreglerna inte fick framföras med sin originaltext, ”Fyra Bugg och en Coca Cola” blev ”Bogaloo dansar rock’n’rolla”…

1988

Ny etta i Finland är Aki & Turo med Mahti sonni, vilket när jag kollade på klippet insåg är en cover på Gary Glitters I’m The Leader Of The Gang…

1992

#DagensTracks

Stefan Andersson fångade fortfarande månen på förstaplatsen och stark klättrare på #7 (upp från #16) var Snap!

Det var en förkortad sändning och endast fyra utmanare spelades. Tre av dem gick in på nästa veckas lista och den fjärde blev bubblare. Längre än så nådde den dock inte. Och då var det ändå Kim Wilde…

#DagensESC

Lite kort bara. Minsann, var det inte Johnny Logan som vann IGEN! Fast den här gången som låtskrivare bakom Linda Martins vinnarlåt Why Me. Martin, som vid 41 års ålder blev den äldsta kvinnan att vinna tävlingen, ett rekord hon innehar än idag.

1998

Jimmy Page medverkade i Saturday Night Live tillsammans med rapparen Sean ”Puffy” Combs och framförde Come With Me från soundtracket till Godzilla. Låten samplade gitarriffet från Led Zeppelins låt Kashmir.

#DagensESC

Kommer senare

#ESCSpecial

Semifinal #1 i Eurovision Song Contest 2011, 2016, 2017, 2022 och 2023

Semifinal #2 i Eurovision Song Contest 2024

Kommer senare

R.I.P

2017

Schweiz-födda italienska musikern, producenten och DJ:n Robert Miles (Roberto Concina, f.1969) avlider på Ibiza i sviterna av cancer. Children från 1996 var etta i minst tolv länder, men det här är ju hans bästa låt.

2020

”The Architect of Rock and Roll”, Little Richard (Richard Wayne Penniman) går bort vid 87 års ålder, efter en kamp mot skelettcancer. Han gick som sagt bl a under benämningen ”rockens arkitekt” och hans arbete under 1950-talet lade grunden för modern musik. Samtidigt bidrog hans musik till att förena svart och vit publik mitt under pågående segregation. Han var känd för sina energiska framträdanden och flamboyanta outfits, och inte minst för hits som Tutti Frutti (1955), Long Tall Sally (1956) och Good Golly, Miss Molly (1958). 1993 fick han motta ett Grammy Lifetime Achievement Award.