Klivet som jag nu tänker göra hade varit i det närmaste gigantiskt om det hade gjorts för en knapp vecka sedan – men nu, med flera dagars marginal, så känns klivet från Anna Book till Martin Rössel nästan överkomligt. Så, häng med – här är första gången som bloggen uppfyller en “läsarönskning” ;-)
Martin Rössel ja, en artist som jag egentligen inte är överdrivet förtjust i – men som vanligt så finns där en eller ett par låtar som sticker ut, eller som jag har en särskild relation till – och så även i det här fallet. Jag hörde nämligen först talas om honom då hans Motivator testades i Tracks någon gång 1987 – den vanliga historien, låten hamnade på ett blandband (istället för på Trackslistan…) och på det sättet så hamrades den in i medvetandet under många år.
Jag har långt senare förstått att Herr Rössel vid det laget i det närmaste var en legend på den svenska indiescenen, som en av männen bakom Dom Dummaste – “Sveriges första hårda synthband” som bildades redan 1979. Men av det material som de släppte ifrån sig under 80-talets tidiga år så har jag än så länge inte kunnat hitta något lyssningsbart – på domdummaste.net kan du själv lyssna, men beskrivningen som jag hämtat just därifrån säger egentligen allt: “DD blandade det brutala, absurda, mystiska, privata och subjektivt iakttagande med oljud, syntar, brutal rock, meditativa ljudlandskap, andebudskap samt tramsiga och sjuka röster.”
Därför är det ju extra roligt att den där blandbandslåten från -87, hämtad från hans självbetitlade andra album, faktiskt var ganska så kommersiell. Visst ligger ‘indie-skuggan’ tung över produktion och framförande, men särskilt absurt och brutalt är det ju inte. Dessutom körar Scotti Preston – en ganska okänd soulröst som bloggen kommer att återkomma till. Och innan jag börjar ösa ut videoklipp – Martin Rössel finns på Spotify, här hittar du honom…
Martin Rössel – Motivator (Edit)
(Martin Rössel)
1987, Radium 226.05 Records
Men, han skulle komma att hamna ännu längre från de obskyra Dom Dummaste-domänerna i solokarriärens nästa skede. 1989 års album Tivolit var lättsmält, med halvhiten Dröm i spetsen, och till 1990 års Resan… så var just resan fullbordad. Den fantastiskt tidstypiska bagatellen Kär har nog de flesta hört (jag bjuder på en B-sides-remix längre ner), men mina favoriter är de “nästan” dansvänliga Vampyr och Heroes.
I samma veva gjorde han också comeback med Dom Dummaste, och säkerligen har du nåt svagt minne av den galna “acid-låten” Huset e fullt me syra – längst ner presenterad i ett klipp från SVT:s Listan…
Martin Rössel – Vampyr (Album Version)
+ Martin Rössel feat Sylvia Mason-James – Heroes (Album Version)
+ Martin Rössel – Kär (The Extended Rap Version)
(Martin Rössel)
1990/1991, Columbia
Dom Dummaste – Huset e fullt me syra (från SVT:s Listan, 1990)
“Huset e fullt me syra” är nog en av dom skönast sjuka låtar jag vet! Kan faktiskt rekommendera hela plattan den är på.
I övrigt är inte Rössel heller någon jag lyssnar flitigt på, men visst har han gjort några helt OK låtar. “Tivolit” från 1989 var rätt bra, vill jag minnas.