I den här rundan av bra och kul återfinns bl a tre (!) finska inslag. Tänk, så det kan gå! Men, det finns mycket mer än så…mycket nöje! 

Coska – Nightdrive

Först ut har vi Coska, som ska sägas är en svensk-finsk duo, om än baserade i Helsingfors. Keyboardisten Robert Engstrand och sångerskan Manna Borg utgör den här duon, och de har släppt några riktigt bra singlar redan tidigare. Men nu med Nightdrive fick de hela min uppmärksamhet!

Och det fick de av flera anledningar – inte bara tack vare det smakfulla lånet från Gazebo, utan inte minst genom att låten är skriven av Jelse & Ankelius! Jag vet att långtifrån alla går igång lika mycket som undertecknad på det, men ändå – är det alltså så att So What-killarna jobbar tillsammans igen? Well, det vet jag faktiskt att de gör i viss mån, men i just det här fallet handlar det om en gammal So What-låt, enligt uppgift redan från tiden innan de slog igenom, som de färdigställde häromåret (här är den med Jesper Jelse själv), men som nu alltså fått offentligt och officiellt liv tack vare Coska. This is awesome! :)

[wpdevart_youtube]2u5xQqxTU0k[/wpdevart_youtube]

Freeweights – Living In The Studio

Det är ju inte helt självklart hur man definierar en diskografi i dessa tider, men lite beroende på hur man räknar så är detta den nionde (!) singeln från detta grymma finska band, sedan debuten för ca 3 år sedan. Har du inte hört dem tidigare, eller känner att du i alla fall inte hört åtta singlar tidigare, kolla upp det!

Jag vet inte särskilt mycket om dem, förutom att medlemmarna heter Antti, Antti, Kane, Markus och så sångaren Tony. Det här är en typ av musik som jag tycker hörs alldeles för sällan, och jag nämnde det i senaste “bra-och-kul-just-nu-vändan” i samband med amerikanska FM-84, som gör lite samma grej. En hybrid av slick brittisk pop, som t ex ABC, och amerikansk filmmusik, hämtad ur en Tom Cruise-rulle. Typ. Jag vet inte, jag bara älskar det!

Här är först videon till Living In The Studio, inspelad i Seattle, och sedan ‘diskografin’ på Spotify:

[wpdevart_youtube]4iAD5AKdCF0[/wpdevart_youtube]

State Of The Nation – Departed

Här har vi ett svenskt band som jag ärligt inte vet ett dyft om, förutom att jag vågar sätta min heder på att de gillar New Order ;-) Om man säger så här; letar du efter nyskapande och originalitet, så hänger du troligtvis inte på den här bloggen överhuvudtaget, och du letar förmodligen inte heller efter State Of The Nation. Precis allt, inklusive bandnamnet ju, låter som det vore hämtat från förebildernas Low Life eller Brotherhood, och…ja, det är ju alldeles fantastiskt! :)

Sen är ju jag som jag är, och faller ännu hårdare för en av remixarna på den fullmatade ‘EP:n’. Lackans Mid-Eighties Remix adderar, som titeln avslöjar, ännu mer från de där åren då musiken var som bäst. Vad säger du, varför inte lägga vantarna på den där EP:n, i digital form då: https://stateofthenation.bandcamp.com/album/departed-maxisingle

RBECKA – Be The One

Ok, låt oss kasta oss in i djungeln av nysläppt ‘radiomusik’. På de flesta radiokanaler hör man konstigt nog inga spår av att det släpps massor av ny bra musik typ varje dag, med fokus på att bl a spelas i radio. Man skulle ju vilja säga att det är deras (radiokanalernas, alltså) problem att de fastnar på att spela samma ca 20 låtar dag ut och dag in, men så är det ju inte riktigt – de flesta lyssnare får t ex aldrig chansen att upptäcka en artist som Rebecka ‘RBECKA’ Rydgren, eftersom de troligen inte följer diverse eminenta popbloggar ;-)

RBECKA är i alla fall en 18-årig Stockholmstjej som just släppt sin andra singel, Be The One. Den första, Should Have Surrendered, kom i vintras och gick mig tyvärr förbi – den är inte dum den heller. Som sagt, inget direkt nytt under solen, men en intressant artist och jag gillar soundet som hennes låtskrivare och producent Ditte Lindbom fått till. Det är också kul att notera hur ett koncept som Idol inte alls behövs. Rebecka ratades av juryn ifjol, men låter (i alla fall enligt min mening) idag bättre än de som gick långt i tävlingen…

Susie Päivärinta – Who Do I Trust?

Jag föll inte för den här när den släpptes för snart två månader sen, men den har vuxit – och minsann om den inte skulle kunna ha kvalat in bland årets sommardängor….i den bästa av världar!

Men, nu får alltså vi som inte väljer att bara lyssna på vad andra väljer att vi ska lyssna på (hängde du med på den…), göra den till vår egen sommarhit. ‘Dam-dam-da-da-da-dam-dam…’ say no more!

Och så ser vi fram emot en proper uppföljare till Would You Be Mine tillsammans med Lili till hösten, right? ;-)

[wpdevart_youtube]axf6icSIEaw[/wpdevart_youtube]

Beverly Girl – Contagious

Mer finskt. Och alltså, allvarligt…så här har det jäklar inte låtit sedan 1985. Och jag vet, för de flesta är det inget att hänga upp sig på, eller ens ett positivt sätt att uttrycka sig på. Men för min del är det det. Kanske inte den bästa låten, men soundet!

Beverly Girl är en Helsingfors-baserad trio som under några års tid har cirkulerat i blogosfären som ‘upcoming’ och verkar nu, med förra singeln DNA och denna, ha hittat en röd tråd som kanske kan få dem att nå ut till fler än amerikanska hipsterbloggare :)

[wpdevart_youtube]yiDYqBzLBS0[/wpdevart_youtube]

#duvetvaddufår: Magnus Carlsson och Thomas Anders

Till sist då. Om du som jag ibland inte alls är ute efter nya spännande sound eller artister, utan vill att s k nytt material ska låta precis som det alltid gjort, då har jag här alltså två brännheta tips.

Magnus Carlsson, som väl idag får anses sitta ensam på schlagertronen, släppte i förra veckan EP:n Ge mig sommar, som förutom titellåten också innehåller nya versioner av dansgolvsklassikern Kom hem. Och ja, vad kan man säga – Ge mig sommar har vi hört många gånger förr, inte minst från Magnus själv, men jäklar vad det känns skönt med trygghet ibland :)

Och sen så har vi då Thomas Anders – “The Gentleman of Music”, som han själv kallar sig. Nya albumet History innehåller nya versioner av Moden Talking-hits samt två nya låtar. Även om jag tycker att de nya MT-versionerna i vissa fall är rätt bra, så hade man ju velat haft mer nytt. Det är ju sju år sedan senaste grymma soloalbumet Strong. Men, man får vara glad för det lilla, och för att man som sagt vet vad man får… Lunatic, som i TV-klippet nedan kallas Lunatic Girl är en riktigt trevlig dänga för oss som har fastnat i MT-eran :)

[wpdevart_youtube]Iqw3-SIbCIg[/wpdevart_youtube]