Efter några dagars olidlig frustration och väntan så kan du nu andas ut. Listan är tillbaka, och det med besked. Idag avverkar vi en Beat Box-singel, två projekt med samma sångare, en kille som heter “-Välkommen”, och vi beger oss till Holland som omväxling!
170. L’Affair – Secret Eyes
Tyskland (1985, ZYX Records)
M/T: B.Mensen, R.R Maué
Prod: K.Trapp, R.Köhler
Det föll sig så att det i praktiken är samma ‘grupp’ här på plats 170 och på plats 167 – så jag tar allt snacket sen…
169. Roby Benvenuto – Gringo
Italien (1988, Discomagic)
M/T: M.Farina, G.Crivellente, D.Bellini, M.Manzi)
Prod: R.Bonizzoni
Jag har sagt det förut – jag bara älskar de här artistnamnen! Den Harrow (“denaro”, d v s “pengar”) är ju kanske det mest raffinerade, men vad sägs om detta? Roby “Välkommen” :)
Här är ännu en Farina-Crivellente-grej, fast ännu mer så är det en ‘Aleph-grej’ – medkompositörer är Bellini & Manzi, och sångare är Giancarlo Pasquini – trion som utgör gruppen Aleph (vilekn vi kommer att träffa länge upp på listan…). Dock anges mannen bakom själva pseudonymen vara en Roberto Bonizzoni, men vad han i praktien bidrar med här, är en gåta…
168. Martinelli – Cinderella (Cenerentola)
Italien (1985, Moon Ray/Beat Box BB7047)
M/T: A.Martinelli, S.Zanini
Prod: A.Martinelli, F.Gatto
Här är en grupp/projekt som jag inte blir riktigt klok på. Det kom några singlar och ett album under namnet Martinelli, men samma låtar finns också utgivna under namnet Moon Ray. Medlemmarna anges vara Aldo Martinelli, Simona Zanini och Fabrizio Gatto, där den senare verkar vara producenten bakom det hela – och de andra två är ‘ansiktena utåt’ – enligt flera källor så är det nämligen en amerikan vid namn Hugh Bullen som egentligen är den manliga rösten. Han släppte också ett fåtal italolåtar i eget namn, så troligen är han väl ännu en Tom Hooker…
Så, ta detta för vad det är. Lite mimshow i italiensk TV – men en riktigt trevlig låt, och en rejäl klassiker i sin genre…
167. Solid Strangers – Gimme The Light
Tyskland (1986, ZYX Records)
M/T: B.Mensen, R.R Maué
Prod: K.Trapp, R.Köhler
Som sagt, trots att namnen skiljer sig åt, så är L’Affair och Solid Strangers i praktiken samma ‘band’, i sin tur i praktiken identiskt med Rolf Köhler. Rolf vem? Jo, du minns kanske hur Luis Rodriguez fanns med bakom New Baccara i förra kvintetten – han var ju även en nyckelfigur i Modern Talking-studion. Samma grej gäller här – Rolf Köhler var falsettrösten som Dieter Bohlen alltid mimade till, något som dock först ‘avslöjades’ i samband med att han och två andra från Bohlens studio bildade bandet Systems In Blue för snart tio år sedan.
Vid sidan av MT-insatsen, så sjöng han i ett otal andra sammanhang (bl a åt svenska Hammerfall) innan han tragiskt gick bort 2007 – och här är då alltså två exempel på projekt där han främst bidragit med sin starka stämma. Två väldans bra låtar – båda dessutom delvis skrivna Ralf-Rene Maué, mannen som några år senare skulle ligga bakom London Boys’ framgångar.
166. Selena – So Far Away
Holland (1988, EMI)
M/T: M.Roosink, N.Verrips
Prod: M.Roosink, N.Verrips
Som en ‘cliffhanger’ (typ) inför nästa kvintett, så byter vi spår en aning – och vi lämnar tillfället Italien och Tyskland. Här har vi en holländsk discoprinsessa som egentligen lystrade till namnet Sabina Brons. Det här är kanske inte eurodisco i ordets rätta bemärkelse, men återigen – min ‘euroish-definition’ är bredare än så – det är ju ändå europeisk disco :)
Det här kan jag avslöja är hennes näst bäst placerade låt här på listan (initierade läsare vet nog då vilken låt som väntar…), och jag gillade verkligen hennes korta, men högklassiga, räcka av välproducerade singlar 1987-1988. Dock var det allt som blev av hennes karriär, redan till album nummer två ville hon ‘visa mer av sig själv’, och det vet vi ju hur det alltför ofta slutar…