UrsĂ€kta att jag stör, men visst vore det trevligt med lite “typ-euro” sĂ„ hĂ€r pĂ„ sena mĂ„ndagskvĂ€llen? Eller nĂ€r du nu ser, lĂ€ser och lyssnar pĂ„ detta… Fast den hĂ€r gĂ„ngen kan vi plocka bort “typ” – hĂ€r snackar vi 100% euro, frĂ„n Italien, Spanien och Tyskland, och vi betar förutom de fem platserna pĂ„ Topp 200, ocksĂ„ av fyra placeringar pĂ„ #BaraBĂ€staLĂ„tenFrĂ„nVarjeArtistTopp100 :)
110. Anthony’s Games – Sunshine love (#77)
Italien (1985, RAM Productions)
M&T: M. Percali, R. Todesco
Prod: G. Maini, M. Percali, R. Todesco
“Anthony” heter egentligen Antonio Biolcati och hade hĂ€r slagit sig ihop med producenterna Gigi Maini, Marius Percali och Raff Todesco. Du kan dessutom hitta honom bakom pseudonymen Anthony & Rose och pĂ„ 70-talet i bandet Les Grillons, men det var i det hĂ€r sammanhanget, med den hĂ€r lĂ„ten, som han gjorde “intryck”.
Det hĂ€r Ă€r en klassisk italolĂ„t med en snygg melodislinga, en vĂ€lartad hook och lite smĂ„svajig sĂ„ng – inget att klaga pĂ„ med andra ord :)
 109. Duke Lake – Dance tonight (#76)
Italien (1985, Memory Records)
M&T: A. Gabelli
Prod: A. Zanni, S. Cundari
Hertig Sjöö trÀffade vi pÄ plats 140, dÄ med klassiska Do you frÄn 1983. Det var hans debutsingel, och sÄ vitt jag vet sÄ var hans karriÀr varken sÀrskilt effektiv eller lÄngvarig, för hÀr har vi hans tredje och sista singel, som slÀpptes tvÄ Är senare.
Och med risk för att lĂ„ta tjatig, men hĂ€r Ă€r Ă€nnu en lĂ„t som jag i mitt huvud alltid hör med specialeffekterna frĂ„n megamixen dĂ€r jag hörde den först – och i det hĂ€r fallet sĂ„ vet jag att det handlar om Memory Records’ svar pĂ„ Max Mix, kallad Mas Mix Que Nunca frĂ„n 1986. Tveklöst en av mina favoriter bland alla fantastiska megamixar frĂ„n den tiden. Dock lider ju faktiskt den hĂ€r lĂ„ten lite av att den i originalversion saknar de dĂ€r effekterna, men – trots allt – det hĂ€r Ă€r ett riktigt trevligt litet glĂ€djepiller i 100% Zanni-Cundari-stil :)
108. David Lyme – Playboy (#75)
Spanien (1986, Max Music)
M&T: J. Cubino
Prod: M. Dega, R. Gomez
Ăven David Lime…eller förlĂ„t, Lyme ska det ju vara…har vi trĂ€ffat pĂ„ tidigare. Ja, faktiskt allra först i presentationen av listan – han belade ju plats 200 med sin Bye bye mi amor, vilket bl a bemöttes av kommentarer om att han förhoppningsvis skulle dyka upp igen, mycket högre upp! Ja, det fĂ„r man vĂ€l Ă€ndĂ„ sĂ€ga – nĂ€stan 100 placeringar högre hittar vi ju honom med denna troligen hans största hit. Men högre Ă€n sĂ„ blir det inte – hur glad jag Ă€n blir av hans spanska solskens-italo, sĂ„ har jag 107 lĂ„tar jag tycker bĂ€ttre om. Typ :)
107. Linda Jo Rizzo – You’re my first, you’re my last
Tyskland (1986, ZYX Records)
M&T: A. Weindorf, L.Jo Rizzo
Prod: Fancy
NĂ€men minsann! HĂ€r har vi ju en till som vi trĂ€ffade lĂ€ngre ner pĂ„ listan! Men i Linda Jo Rizzo’s fall sĂ„ kommer vi faktiskt trĂ€ffa henne igen – Ă€nnu lite högre upp.
Ja, vi hade ju Modern Talkings You’re my heart, you’re my soul, Patty Ryans You’re my love, you’re my life, och sĂ„ alltsĂ„ den hĂ€r. Jag tykcer det Ă€r lite synd att kreativiteten stannade dĂ€r – var Ă€r You’re my highest, you’re my lowest? You’re my best, you’re my worst? Eller varför inte en klassisk You’re my fire, you’re my rain? :)
I vilket fall, det som skiljer den hĂ€r frĂ„n Modern Talkings och Patty Ryans You’re my-lĂ„tar Ă€r ju att hĂ€r Ă€r det Fancy & Elvine (eller Manfred & Alfons som vi ocksĂ„ kan kalla dem…) som ligger bakom. Och det hörde vi ju alldeles nyligen pĂ„ plats 113 hur trevligt det blir dĂ„…
106. P Lion – Happy children (#74)
Italien (1983, Discomagic)
M&T: P.Pelandi
Prod: D.Zambelli
Och sĂ„ till sist över till en riktig klassiker! Men som jag redan nĂ€mnt flera gĂ„nger, sĂ„ Ă€r jag vĂ€ldigt oromantisk nĂ€r det gĂ€ller de ‘sjĂ€lvklara klassikerna’ i den hĂ€r listan. Jag skulle vĂ€l tro att den hör till de 10-20 mest populĂ€ra och, som sagt, mest klassiska italolĂ„tarna av alla, men i min vĂ€rld hamnar den som synes som bĂ€st strax utanför de hundra – och dĂ„ Ă€r jag nog Ă€ndĂ„ ganska fĂ€rgad av dess ‘status’.
P. Lion förresten, heter egentligen Pietro Paolo Pelandi, och artistnamnet tog han frÄn de tre P:na i sitt namn och att hans familjesymbol (?) var ett lejon. SÄ, dÄ vet ni det. Förutom denna hans största hit, sÄ nÄdde han Àven listorna med uppföljaren Dream, vilken dock inte lyckades kvala in pÄ Topp 400 pÄ min lista ;-)
