Bogart – en tidig försmak av Visitors…

Tänkte bryta av med lite klassisk svensk pop mitt i fokuset på Euroish-listans upplösning. Och det handlar faktiskt om något så ovanligt här inne som musik från det tidiga 80-talet – men, som rubriken skvallrar om, med en stark koppling till något avsevärt mer hemtamt för bloggen…

1986 dök det upp ett nytt band på den svenska pophimlen. De kallade sig Visitors, och skulle under de kommande fyra åren släppa tre album och hela  femton singlar av absolut toppklass. Produktion och låtsnickeri på en nivå av närmast perfektion, men så snackar vi också om ett uttalat studioprojekt, som förutom medlemmarna Svante Persson och Göran Danielsson också backades upp av idel ädel adel när det kommer till svenska studiomusiker.

Det här har du naturligtvis koll på, men ganska nyligen tog Spotify ytterligare några steg närmare att bli riktigt intressant, genom att Visitors samtliga album gjordes tillgängliga där; Attention (1987), Two (1988), This Time The Good Guys Gonna Win (1990).

Men, nu var det ju egentligen inte det vi skulle prata om, utan om den där försmaken. Nämligen, redan fem år före Visitors första livstecken, så hördes Göran Danielssons stämma i ett lika välproducerat och vältrimmat sammanhang, med samma uppbackning och uppenbarligen med samma vilja att slå stort. Dock, av Bogart, som den konstellationen alltså hette, blev intet. Ett album och två singlar är mig veterligen det som släpptes, men det är mig en liten gåta att det inte blev något av det hela.

Här är några exempel på hur det lät (Tack till “Nevergreens-redaktionen” för tips och tillgång…) och kom inte och påstå att det här inte låter som Visitors – visst, fem år tidigare och i en tidig 80-talskontext, men ändå. Först albumets titellåt Telegram samt Save me, båda skrivna och producerade av Göran Danielsson och Radu Wouk, vilka var Bogarts medlemmar vid tiden för albumet.

Och sedan singeln Savin’ all my energy, som även fanns med på albumet i en något annorlunda version:

Och, till sist – det som troligen var första singeln…eller kanske sista? Taken by surprise var i alla fall inte med på albumet Telegram och gav ut på Mariann (till skillnad från det övriga materialet som gavs ut på Rixi) vilket som sagt borde innebära att den kom före – eller efter – allt det andra. Jag lägger alltså mitt tips på före, inte minst för att 70-talsvibbarna från grupper som Electric Light Orchestra och Air Supply ekar högt här…