SE.POP | 02

Jag har tålamod som en…en… Äsch, jag har INGET tålamod. Som sagt, ett helt gäng såna här SE.POP-“avsnitt” är redan klara, så här är ett till.  

SE.POP är alltså mitt sätt att samla “min” popmusik i ett format som kanske även andra vill dela med mig, och som kanske även kan hjälpa någon att upptäcka något de kanske missat. Det är låtar från främst 00-talet, skulle man kunna säga, men även så långt bak som ca 1992-93 och så “långt fram” som 2013-14.

SE.POP presenteras i första hand på Mixcloud (där alla låtar alltid finns med), i andra hand som en spellista på YouTube (där rättigheter o d kan påverka vad som kan tas med) samt på Spotify (där en del av låtarna saknas). Både YouTube- och Spotify-spellistorna kommer fyllas på för varje show jag publicerar, så det är bara att gå in och prenumerera/följa så kommer din värld av svensk popmusik att växa…

 

 


SE.POP | 02

 

 


 

1. Anders J – Oslagbar
(K.Larsson, P.Landin) 2001, V2 – från singeln.

Den andra av två singlar från Anders Johansson som släpptes innan han dök upp i TV3 och Bert Karlssons dokusåpa Fame Factory, som han vann 2003. Första singeln hette Två nakna själar och kommer garanterat dyka upp senare i SE.POP. Senare bytte han namn till Anders Fernette och deltog bl a i Melodifestivalen 2011 med en låt skriven av bl a Desmond Child. Bara en sån sak.


2. Arvid – I dina ögon
(A.Nyberg, M.Lindsten) 2007, Wonderland Records – från singeln + albumet “Andetag”.

Om denne Arvid Nyberg vet jag absolut ingenting, men albumet Andetag är en av flera releaser från Sebastian Hess’ bolag Wonderland Records som kommer representeras här i SE.POP, lita på det!


3. Eliasson – Börja om
(A.Eliasson) 2007, Subspace Communications – från singeln + albumet “Hur blev det så här?”

“Eliasson” är ju alltså Anders Eliasson, en gång i tiden en av originalmedlemmarna i synthpop-pionjärerna Page, och senare bl a medlem i “den andra uppsättningen” av Shanghai, Trixie och Lambretta. Välmeriterad kille med andra ord, med massor av kvalitetspop på sitt samvete. Det här albumet kom, enligt vad jag har förstått, lite från ingenstans 2007 och man kan väl säga att kombinationen ofrånkomliga popmelodier och självrannsakande texter är tämligen briljant.


4. Carina – Hacienda Lover
(H.Korpi) 1999, HF Recordings – från singeln + albumet “Carina”.

Spännande med de här artisterna som det är så svårt att gräva fram någon info om. Jag har dammsugit internet, jag har läst det finstilta i CD:ns texthäfte, men utan resultat. Vem f-n var/är Carina? 1999 fick hon i alla fall göra en platta tillsammans med erfarna låtskrivare och producenter som Tommy Ekman, Christer Sandelin och Martin Ankelius (från So What, om du nu inte har koll på det…). Albumet släpptes även i Japan, men om det gick bättre där än här hemma, det vet jag inte.


5. Popsie – Latin Lover
(M.Ankelius, A.Sanchez, C.Lind, K.Sundqvist, S.Pettersson) 2012, EMI/Hitvision – från singeln + albumet “Popsie”

Och minsann, nämnde herr Ankelius dyker upp i eftertexten även här, som låtskrivare och producent för Popsie – tjejgruppen som hade nåt stort på gång runt 1997-1998, men som sen försvann. Kanske minns någon hur de “avslöjades” av ZTV för att påståtts ha ljugit om sina åldrar för att verka yngre än vad de i själva verket var. Med andra ord sånt där medieskräp som jag försöker undvika att låta mig påverkas av. På samma sätt som jag inte alls bryr mig om att “A.Sanchez” i bandet 25 år senare blev “Robinson-Angelica” med iaf delar av svenska folket ;-)


6. Magnus Carlsson – Take Me To Your Heart
(M.Kallenberger, A.Berlin) 2010, FreeStar Music – från albumet “Pop Galaxy”

Magnus är en fantastisk artist och jag gillar, om inte allt, så i alla fall det mesta som han gjort under sin långa karriär. Från de första stapplande stegen i Barbados för 30 år sedan (!) till allehanda Melodifestivalbidrag i såväl då- som nutid. Men, karriärens höjdpunkt måste jag ändå påstå vara detta. Albumet “Pop Galaxy”, skapat i Halmstad tillsammans med Mathias Kallenberger och Andreas Berlin (mer kända som Pitchline) är fullspäckat med ohämmad 80-talskärlek. Från covers på t ex A Little Respect och One Love To Give till den här Modern Talking-doftande smällkaramellen. Åh, vilket album!!!


7. Place-2-Go – Save It For Somebody Else
(P.Linman, T.Ekman, C.Sandelin) 2000, Sprinkler Records – från singeln + albumet “Faces”

Ännu ett band jag inte vet särdeles mycket om, inte mer än att de är ytterligare ett exempel på när det verkar som visionen var satt väldigt mycket högre och längre bort än vad utfallet blev. Här var en duo som såväl musikaliskt som imagemässigt lanserades som Nordens svar på Savage Garden, eller är det bara jag som hör likheten? Jag skriver “Nordens” eftersom kvällens research berättar för mig att Patrick Linman och Jocke Kulju verkar vara finska, eller åtminstone finlandssvenska (tillåter jag mig att misstänka, som ursäkt för att ta med dem här). Den förstnämnde tävlade faktiskt i finska Melodifestivalen (Euroviisut) 2004. I vilket fall, de lanserades av Tommy Ekman och Christer Sandelin på deras egen etikett Sprinkler Records, därför har jag alltid förutsatt att bandet var svenskt. Jaja, kippis!


8. Lili & Susie – All You Can Say is Goodbye
(L&S.Päivärinta, T.Ekman) 1992, Sonet – från albumet “No Sugar Added”

Presentation överflödig!? En liten pärla hämtad från 1992 års L&S-album, No Sugar Added, vilket faktiskt fortfarande i skrivande stund är deras senaste (!) Inga låtar av Norell-Oson-Bard, vilka ju låg bakom systrarnas många hits och favoriter under andra halvan av 80-talet, utan den här gången delades producentansvaret mellan T.O.E.C (Two On Each Camel, minns du?) och Tommy Ekman (japp, än en gång).


9. Darin – Give Me Tonight
(D.Zanyar, L.Jensen, T.McEwan) 2013, Universal Music – från albumet “Exit”

Darin, Darin, Darin. Så många stilbyten genom åren, eller ska vi bara kalla det utveckling? 2004 kom han som bekant tvåa i Idol och här, nio år senare, var han framme vid sitt sjätte album, i samband med att han också tog det slutgiltiga steget till att bli ‘folklig’ i och med sitt deltagande i TV4:s Så mycket bättre. Oavsett det, oavsett att det här blev det sista (?) han gjorde på engelska, så tycker jag att han är som bäst precis här. Nobody Knows från samma album är för mig en odödlig klassiker, och den här går inte heller av för hackor.


10. Pandora – Be My Man
(K.Lass, A.Magnusson) 1999, Universal – från albumet “No Regrets”

Jag måste erkänna att jag inte har följt Anneli “Pandora” Magnussons karriär så nära som jag nog egentligen borde ha gjort. Eller som jag faktist hade velat göra. Men, tack och lov går det ju att uppdatera sig i efterhand. Efter de monumentala framgångarna med debutalbumet One Of A Kind 1993 och uppföljaren Tell The World 1995, så försvann hon till stor del från i alla fall min radar. Vilket dock sammanföll med att hon istället, grovt förenklat, blev superstjärna i Japan :) 1998 gjorde hon “ledmotivet” till Vinter-OS i Nagano och året efter släppte hon sitt sjätte album, varifrån det här Alice Deejay-liknande lilla stycket är hämtat.


11. Mimi Oh – Kom hit och dansa
(M.Olsen) 2012, Lionheart – från EP:n “1986”

I slutet av 2011 kom videon till den här låten, följd av Mimmi Olsens EP 1986, namngiven efter hennes födelseår, och jag vill nog påstå att hon då var ganska tidig med approachen att placera det neonsprakande 80-talet i 2010-talet. Dansant och småfunkigt, och ack så trevligt. Hon gick snabbt vidare till mer “mainstream” pop på svenska, dock fortfarande med fötterna på precis rätt ställe. Hennes Melodifestivalbidrag Det går för långsamt från samma år är en stor personlig favorit. 2015 skrotade hon tyvärr alter egot Mimi Oh och blev istället en tråkig “house-figur” under namnet ILY.


12. Full Range – Nothing Can Stop You
(Stivve) 2001, Lama – från singeln

Vad är detta? Inte vet jag, men bra är den.


13. Måns Zelmerlöw – Forever
(F.Kempe, M.Zelmerlöw) 2009, WEA – från albumet “MZW”

Vad är detta? Jo, DET vet jag :) Av en tillfällighet så hamnade Darin, Måns och Saade (nedan) här på samma upplaga av SE.POP. Å ena sidan har de kanske inte så mycket gemensamt, men å andra sidan desto mer. Lyssnar man på de tre låtar jag valt ut, så representerar de ju alla en period av deras respektive karriärer som de klart och tydligt har lämnat bakom sig. Det handlar såklart till 100% om mognad, frigörelse och artistisk utveckling, och jag har absolut inget ont att säga om det – förutom att jag tycker att de alla tre släppte bättre popmusik “på den gamla goda tiden” ;-). Forever är hämtad från albumet där Måns’ Melodifestivalbidrag anno 2008, Hope and Glory, finns med – och är alltså ett tidsdokument från en era då Fredrik Kempe var idealet ;-)


14. Eric Saade – Echo
(E.Saade, J.Gill, M.Larsson, R.Fredriksson) 2011, Roxy Recordings – från albumet “Saade Vol.1”

Som sagt, ännu ett tidsdokument. Men här hade Saade faktiskt redan “gått vidare”. Popular ligger med på det här albumet, men är faktiskt en av endast två låtar som Fredrik Kempe är inblandad i. Men hur det låter är ju en annan sak :) Briljant pop anno 2011.


15. Ace of Base – Change With The Light
(J.Berggren, J.Berggren, L.Berggren, U.Ekberg) 2002, Edel-Mega Records – från albumet “Da Capo”

Har jag nämnt att jag gärna snöar in på singlarna och albumen “från bakgatorna”? Uppföljarlåtarna som blev besvikelser, albumen som släpptes långt efter (eller före) karriärens peak. Här är ett lysande exempel på det senaste. Det är egentligen ganska fantastiskt att någon ens kunde tro och hoppas på att Ace of Base skulle kunna återupprepa succén från åren 1992-1994 nästan tio år senare, efter att ha varit borta från scenen och inte ens lyckats skapa nåt större intresse för ett samlingsalbum med nya låtar något år tidigare. Visst, förstasingeln Beautiful Morning blev en mindre hit i t ex Tyskland och Sverige, men när albumet kom hände ingenting. Titeln Da Capo syftar på att det skulle handla om en återgång till det klassiska AoB-soundet, och visst – den här låten skulle absolut ha kunnat platsa på typ The Bridge, men ingen var intresserad vid det laget…


16. Akimbo Girl – I Got Control
(Zal) 1995, Mega Records – från singeln

På tal om Ace of Base. Ett närmast skamlöst försök att hänga på framgångsvågen när den var som störst 1995. Släppt av Mega Records (AoB’s europeiska bolag) och inspelad och licensierad från John Ballards Tuff Studios och Gothenburg Records, som ju även var inblandade i AoB’s inspelningar. Sångerskan heter Jasmina Hadziefendic.


17. Peter Jöback – Crying on the Dancefloor
(A.Mattson, N.Frisk, P.Jöback) 2002, Columbia – från albumet “I Feel Good And I’m Worth It”

Peter Jöback är en fantastisk artist, som jag dock kanske inte alltid klickar med musikaliskt. Inte heller detta är kanske egentligen någon större favorit, men jag tycker det är kul att lyfta ett exempel på när han inte riktigt låter som han brukar. Troligen, med vetskap om vad även han berättat om tidigare faser av hans karriär, så är detta inget han gjorde av särskilt mycket egen fri vilja, men ändå. Popkuriosa är mitt kall :)

 

 

Gilla & dela!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.