Euroish Eighties Ultimate Chart #71-75

Jobbar mig sakta tillbaka till verkligheten efter mycket annat än datorer, bloggar – och i viss mån singelskivor – på agendan. Det innebär mycket smått och gott här framöver, det kan jag lova – och då inte minst en allt hetare listnedräkning. Idag dags för platserna 75 till 71, med ovanligt mycket italienskt 🙂 

75. Tom Hooker – Feeling okay (#52)

Italien/USA (1988, Baby Records)
M&T: R.Turatti, M.Chieregato, T.Hooker
Prod: R.Turatti, M.Chieregato

När jag presenterade hans Looking for love på plats 91, så utlovade jag ju att en annan – enligt mig bättre – låt skulle komma senare. Här är den! Ännu en låt som jag  först hörde i en megamix – med största sannolikhet Max Mix 6.

Att nämna om honom, förutom det som jag alltså skrev senast, är ju bl a att han i samband med uppståndelsen kring hans ”vara-eller-icke-vara-Den-Harrow” passade på att göra nån sorts comeback – dels i form av nyinspelningar av några av de där Den Harrow-låtarna som han alltså enligt vissa inte sjöng på tidigare, men även i form av helt nya – och bra – låtar i samarbete med Miki Chieregato – ännu ett tips!

74. Riky Maltese – Rainy day (#51)

Italien (1987, Time Records)
M&T: G.Panariello, G.Crivellente, M.Farina, R.Arduini
Prod: M.Farina, G.Crivellente, G.Maolini

Här är ännu ett av de där namnen/projekten som hänger lite i luften för mig – jag vet helt enkelt inte riktigt om det just är en artist eller ett projekt. ”Riky Maltese” släppte i alla fall fyra singlar allt som allt, bl a originalversionen av Warrior som senare hamnade på Radioramas The 2nd Album. Enligt Discogs (men jag har inte kunnat läsa mig till det någon annanstans) så dolde sig en viss  Gianni Mocchetti bakom namnet, men soundet är ju teamet Farina-Crivellente i högsta grad ansvariga för.

Eftersom inte heller den här släpptes i Sverige när det begav sig, d v s inte på Beat Box i alla fall, så ’upptäckte’ jag även denna som en del av en megamix – i det här fallet Beat Box-släppta Dance To The Time, som t o m dök upp i min lilla skivbutik på landet 🙂

73. Morgana – Ready for love (#50)

Italien (1987, Many Records)
M&T: M.Dalporto, T.Bonacina
Prod: M.Dalporto, T.Bonacina

I den här listan ryms alltifrån låtar som jag har hört för för första gången under sammanställningen av listan, till sånt som känns det att jag ’alltid’ har gillat. Det här är en av de senare! Varför vet jag egentligen inte, men jag måste ju ha hört den nånstans när det begav sig, och så gjorde den mig glad! Att jag senare har kunnat konstatera att det hela är en ren rip-off från Spagnas framgångsrika hit-sound några år tidigare, det är ju bara att bortse ifrån…

För övrigt är även Morgana ett namn som under årens lopp har inneburit högvis med olika sångerskor (det har släppts singlar så sent som 2008 under det namnet), men här i början var det Teresa Bonacina som sjöng. Hon gick senare vidare som Wienna under 90-talets eurodanceera, men det var som sagt alltså här, runt 1987, som hon gjorde mig ’ready for love’, typ 🙂

72. Matia Bazar – Ti sento (#49)

Italien (1986, Ariston)
M&T: C.Marrale, S.sTellita, S.Marton, S.Cossu
Prod: C.Valli

Ännu en italiensk primadonna, och här en som verkligen är det! Antonella Ruggiero är idag en stor stjärna i eget namn, men redan i mitten av 70-talet var hon med och grundade Matia Bazar – som ju också var (och är) ett klassiskt namn på den italienska pophimlen. Eller ja, även på den europeiska – 1979 representerade de hemlandet i Eurovision Song Contest med Raggio de luna och 1986 fick de en jättehit med den här. T o m i England, där den fick heta I feel you och framfördes på bland tidernas mest knackiga engelska. I Sverige var det dock det italienska originalet som blev en mindre hit, och dessutom gjorde ju vår egen Lena Ph en svensk version av den – Jag känner…

Vad då? Inte eurodisco? Nej, kanske inte – men för det första; listan heter som sagt ”Euroish”, och för det andra; eller nej förresten, det räcker så 😉

71. Roger Meno – I find the way (#48)

Tyskland (1985, ZYX Records)
M&T: R.Meno
Prod: R.Meno

Och så avslutar vi med en låt i den för mig självklara kategorin ”välpolerat tyskt”. Har en känsla av att det är få av er därute som står vid min sida i den självklarheten, men det är lugnt – jag klarar mig 😉

Rüdiger Meng, aka Roger Meno, råkade vi på redan på plats 111, då med låten What my heart wanna say. Även den gången gick omslaget i svart och spejsigt blått, men den här gången finns det ju faktiskt en tanke med upplägget. Visst är det skönt att veta att Roger kommer hitta vägen ut ur all den där röken med sin röda sportbil? 🙂 Jag älskar bevisligen att raljera över dessa tyska projekt, kreationer och artister, men som sagt – det är en raljans av kärlek. Vad ni än säger, den här är grym!